storywithonedirection

 

Jag vaknade av det låga pipandet. Jag öppnade sakta upp mina ögon och tvingades blinka ett par gånger för att få en klar syn. Vita väggar med ett orange streck i mitten började klarna upp framför mig. Jag försökte vrida på huvudet för att se mer men det gick inte. Jag kunde inte röra på huvudet. Mina ögon flackade vilt runt över rummet så långt mina ögon räckte men huvudet var som låst. Var är jag?!. Jag kunde se min kropp under ett vitt täcke framför mig. Den täckte mycket av min syn så jag kunde inte uppfatta var jag var. Min högra arm var inlindad. Vänta hade jag brutit den? Va? Men när då?. Min blick åkte över till en apparat som stod på min vänstra sida och även nåt slags dropp stod där. På apparaten var det några siffror som blinkade till men även ett sådant där streck som åkte upp och ner. Jag levde i alla fall. Det var väl bra. Jag försökte prata men bara ett svagt läte lämnade mina läppar. Nu började jag få panik. Var jag på ett sjukhs? Det såg ut så i alla fall. Jag försökte sätta mig upp men jag kunde inte röra på kroppen heller. Vad händer??

- Damn it...hörde jag någon svagt säga. Jag måste ha somnat om för klockan på väggen framför mig visade några timmar senare än när jag vaknat för första gången. Den var nu kring fyra på kvällen. På höger sida om mig satt det en, vad det såg ut som, sjuksköterska som plockade upp en burk med pennor. Jag försökte sätta mig upp och den här gången gick det. Jag försökte sätta mig bekvämt men hur jag än satt mig gjorde det fruktansvärt ont. Så jag fick nöja mig med att ligga ner. Jag försökte säga vem är du? men det ända som kom ut var: whroo ayo. Det gjorde till och med ont att prata. Varför kunde jag inte prata? Den medelåldriga kvinnan med gråa slingor verkade höra mig eftersom hon snabbt tittade upp på mig med stora ögon.

- Sofia..? började hon. Jag nickade bara till eftersom jag inte ville uppleva smärtan som jag nyss upplevt.

- I´m nurse Amber...sa hon försiktigt. Okej men vad gör jag här? Jag försökte mig återigen på att säga någonting men som förra gången kom bara ett tyst läte ur min mun. Jag gissar att hon såg min oförstående blick.

- Do you know why you are here? frågade hon sedan. Jag skakade lätt på huvudet innan hon började förklara.

- You and your friend were in a accident yesterday. You were on your way from a concert when a car drove into you. You were lucky, your right arm is broken, your knee is swollen and you got some bruises pretty much all over your body.  But everything will heal and you we´ll be fine in some weeks. Sa hon sedan tydligt. Nu slog det mig. Konserten. Vakten som frågat om mitt nummer. Efter konserten fick vi tag i en taxi sen är det helt svart. Jag kunde nu vrida på nacken och jag tittade vilt runt efter Sara. Var är hon?.

- Whee, whs Saaa? fick jag ur mig. Orden formulerades inte som jag ville men Ambers ögon ändrades snabbt till oroliga. Hon tittade undan en stund innan hon mötte mina ögon igen.

- She´s...she didn´t do as good as you did. She broke some stuff.... and she´s in coma right know...sa hon så tyst som möjligt. Som om hon inte ville att jag skulle höra. Men nog gjorde jag det. Klart och tydligt. Koma? Vänta va? NEJ DET KAN INTE HÄNDA. Tårarna började envist rinna ner för min kinder och snart begravde jag mitt ömma huvud i mina händer. Jag satt en stund och bara skakade på huvudet som jag hade i mina händer när jag kände en hand på min axel. Jag visste att det var Amber så jag sket i att titta på henne. Utan jag mumlade bara i mina händer.

- Bu what if, wha if....if she dsnt wakk up theen? min röst var återigen inte pålitlig men jag fick fram några ord.

- I´m afraid it´s a pretty big chance...her state is stabile right now but we never know what can happen...sa hon lungt. Som om det inte skulle göra mig orolig? 

- But if...if...if she diess. Wha am II suppposed to do? II have nobodii! sa ja så högt som jag kunde. Vid detta läga hade jag lyft blicken från mina händer till hennes gröna ögon. Nu började smärtan från skriket komma. Jag greppade tag om min hals med den vänstra handen som inte var bruten för att på något sätt dämpa smärtan. Det fick ingen vidare effekt. Hon klappade på mitt ben innan hon sa.

- Sofia...we do what we can. Of course we want her to wake up but it´s not that easy, you know...but you need to rest now. I´ll be back and check on you in a couple of hours. Are you hungry? Do you want some food? jag skakade bara på huvudet innan jag utmattad la mig ner i sängen igen. Innan hon stängde dörren till mitt rum stack hon in huvudet igen.

- And oh, I almost forgot, your bag is on the table over there! sa hon och pekade på det lilla bordet på min högra sidan där jag nu såg min svarta väska som innehöll min mobil, plånbok och lite smått och gott. Jag var för utmattad för att orka lyfta armen och kolla ifall någon har velat nå mig så jag lutade mig bara tillbaka i sängen och pustade ut. Om någon har skickat något kan det vänta, det kan inte vara så viktigt, tänkte jag innan jag slog igen mina ögon. 

 

--

 

- Okay from the top everyone! hörde jag Liam säga. Vi hade en konsert senare ikväll och just nu var vi tvugna att gå igenom ett par låtar inför kvällens konsert. Niall såg utmattad ut och Zayn satt på golvet och såg ut att behöva lite frisk luft.

- Liam, I think we all need a break now. We know all the songs and dance moves. Let´s go and eat something! sa jag när jag insåg hur mycket vi jobbat idag. Vi förtjänade en paus. Han nickade till och gick av scenen samtidigt som Zayn hoppade upp från golvet och började gå efter. Jag slängde en blick på Niall som hade ett tacksamt leende på sina läppar. Jag log tillbaka innan jag följde efter mina vänner ut ur arena till den friska luften.

 

- Ey Harry, how did it go with that girl? sa Niall och blinkade med ena ögat. Jag himlade med ögonen samtidigt som jag spände fast mig med bilbältet. Just det. Sam hade ju fixat ett nummer åt mig. Jag lirkade upp lappen jag fått igår och granskade siffrorna på pappret som jag fått. Sofia. Det var hennes namn. 

- I haven´t texted her yet actually...sa jag och bet mig på läppen. Vi hade haft så fullt upp efter konserten så jag hade glömt bort att höra av mig till henne. Undra vad hon trodde.

- Then do it now, mate! det var nu Louis som ryckte in och slog mig löst på armen. Jag nickade och grävde i fickan efter min telefon. Med nervösa fingrar började jag skriva.

 

/Hi. I just wondered how you´re doing? And are you free tommorrow? xx /Harry /

Det här med att skriva meddelanden till tjejer var jag inget proffs på. Innan jag ångrade mig skickade jag iväg det. Bättre ett dåligt sms än inget? Jag pustade ut och kliade mig på huvudet. Jaha. Nu är det skickat.

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------