CHAPTER ONE

 
En hög duns hördes från provrummet bredvid. Jag ställde mig på den runda pallen och sträckte mig så jag kunde titta över kanten.  Jag såg min kompis ligga vikt på golvet och kved av skratt.
-Sara, what are you doing? sa jag och började genast skratta ner jag såg hennes förskräckta men ändå glada ansikte.
Ehm, I was going to try this skirt on… började hon medan hon pekade på fötterna där en vinröd kjol låg intrasslad. - But then I fell… avslutade hon fnissandes.
Oh, you´re so clumsy Sara! sa jag fortfarande skrattandes. Hon gav mig en sur blick och fnös.
Yeah, yeah, now help me up please!  Jag hoppade ner från pallen och rundade hörnet innan jag var inne i hennes provrum. Hon hoppade snabbt upp på fötterna och råkade knuffa till mig så jag nästan föll. Jag greppade snabbt hennes armar och drog mig snabbt tillbaka. Ett busigt leende började spridas på hennes läppar och så även på mina och vi brast genast ut i skratt igen.
- Okay, shall we go to the next store now? sa Sara när vi samlat oss.
- Yeah, I´m just gonna grab my stuff and then we should look at some comfortable shoes, I need some good ones for the flight! sa jag och och Sara sken återigen upp i ett stort leende med de perfekta tänderna
- Yeah right! oh, I´m so exited for London! Just think about what we´re gonna do, first shopping and later that night, the One Direction concert. I mean, how perfect is it gonna be?? And what if they notice us? I´m going to look so pretty in these clothes..and you´re gonna look so gorgeous...! medan hon babblade på for mina tankar iväg på Londonresan. Tänk om någonting sånt kommer hända? att de faktiskt märker oss? Nä varför skulle de märka oss, två ynka tjejer i en gigantisk arena med säkert 50 000 andra tjejer. Varför titta på oss när det finns massa andra snygga tjejer. Men tanken var ändå där, tänk om de ser mig, vi hade ju ändå platser rätt långt fram...
- Helloooo? Earth to SofiaSara väckte mig från mina tankar och jag tittade på henne med ett frågande uttryck.
- Oh, god! Are we going to that shoe store or not?
- Sorry, yeah let´s go! sa jag fortfarande med tankarna runt resan och konserten.
 
 
En öronbedövande signal spred sig över rummet och jag flämtade till åt den plötsliga väckningen. Jag öppnade svagt upp mina ögon och när jag efter någon sekund vänt mig med ljuset förstod jag vad det var som lät. Min väckare, så klart. Jag var tvungen att göra mig klar, snabbt. Med trötta rörelser släpade jag mig ut ur sängen och gick till min lilla garderob som var intryckt i hörnet mittemot min säng. Jag var inte en sådan här tjej som hade en walk in closet eller världens största rum. Min garderob var inte heller fylld med tusen olika tröjor men jag hade så att jag klarade mig bra. Jag tog ut ett vitt linne och en grå, mysig kofta och till det hittade jag ett par svarta jeans. Jag skyndade mig in till badrummet där jag tyst öppnade badrumskåpet för att ta på mig sminket för dagen. Vi skulle flyga idag så det fick bli en yttrest lätt sminkning, mascara, lite ögonbryn, en svag rosa färg på läpparna och puder för att inte se död ut. När jag fixat ansiktet började jag med att prova alla möjliga olika hårstyler. När jag slängde en blick på klockan och såg att den började närma sig 11 så bestämde jag mig för en helt vanlig hästsvans. Eftersom jag skulle flyga och bara Sara och flygpersonalen skulle se på mig så brydde jag mig inte så mycket. När jag var klar gick jag till köket och började fixa en rejäl frukost, vi skulle nog inte få mat på ett bra tag eftersom resan till London tog sin tid. Det vibrerade till från sängen där mobilen låg och jag skuttade upp från stolen och gick till mitt rum som låg till vänster om köket för att se vem det var. Det var Sara.
 
Sara:
/Sofiaaa, I hope you´re up and on your way over here! The flight is going in 1 hour! xx/

Jag log smått för mig själv innan jag började skriva in ett svar till min kompis.
 
/Yeah, I´m just gonna pack the rest and I´ll be at your place in 20! Oh, and don´t forget your charger, I know that you always forget it! haha xx/
 
Jag fnissade till för mig själv innan jag tryckade på skicka. Sara var verkligen den virrigaste personen jag känner. Hon glömde en gång nycklarna till sin lägenhet på en bar så jag var tvungen att åka 2 mil för att ge henne reservnyckeln. Men jag brukar alltid nu försöka komma ihåg att påminna henne om småsaker som denna för att slippa köra tillbaka för att hämta någonting.
Jag böjde mig ner över väskan som var vid mina fötter och la ner necessären innan jag stängde väskan. När jag burit ut väskan i hallen hörde jag vibrerandet igen.
 
/Haha, yeah I´ve already packed it actually so don´t worry, I think I got everything now. I´ll be ready in 15! I´M SO EXITED!!!! See you sooon!/
 
Återigen placerades ett leende på mina läppar. Det här skulle bli en grym resa. 
 
/Yes this is gonna be awesome, see you soon!/
 
 
 En halvtimme senare hade jag sagt hejdå till mina föräldrar, hämtat Sara och nu satt vi på Starbucks med varsin islatte. Jag blickade ut över alla butiker och alla personer som stod och väntade, förmodligen på ett flyg. En familj satt och såg glada ut över att de skulle flyga. En äldre man som såg ut som en affärsman gick fram och tillbaka i gångarna med sin bruna läderväska studsande mot sitt högra lår. Jag flytta över blicken till min blonda kompis som satt och sörplade på sin dricka. Hon vände blicken mot mig och öppnade munnen.
- Sofia, can we go and explore London when we´re there? We can take a ride on London Eye? Or, we can just go to some stores. Just explore, you know. Sa hon med en hoppfull blick. Hon var verkligen mer taggad än jag var. Visst, det lät frestande att utforska London med sin bästa vän men jag skulle förmodligen vara väldigt trött efter flygresan eftersom jag aldrig vågar sova för då tror jag att planet kommer krascha. Fånigt, jag vet men sån är jag. Jag började sakta trycka fram vad jag ville men ändå försöka att inte göra henne besviken.
-Ehm...don´t you think we´ll be tired after the flight? We can explore tomorrow? I don´t wanna d....när jag såg att glädjen i hennes blick sjönk flera grader kunde jag inte fortsätta.
-Alright, alright. Just for awhile then...I don´t want to be tired at the concert, ok?  När jag såg glädjen i henne igen insåg jag att mitt beslut var rätt. Att ha en glad Sara gjorde mig glad. 
-Yeah of course, we have to be in top shape to the concert! fnissade Sara och ett leende spreds sig över mina läppar. Vårt samtal ändrades snabbt när vi började prata om en händelse som inträffade på jobbet förra veckan. Jag och Sara jobbade på ett café och en kille som heter Niklas brukar alltid råka ut för pinsamma händelser inför oss och kunderna. Vi satt och pratade och skrattade åt händelser som Niklas gjort i säkert en halvtimme innan vi insåg vad klockan var.
FUCK! utbrast jag högt när jag insåg att allt folk som samlats utanför gången till flyget nu var helt borta. Hade vi allvarligt talat missat flyget?
- What? Wait, why are there no people here? sa Sara osäkert när hon långsamt började förstå vad som hände.
- I think we´ve missed our flight, we were so in in our talk so we didn´t see or heard when it was time to get on the plane. How could this happen? sa jag stressat samtidigt som jag ställde mig upp så fort så stolen jag suttit på i 50 minuter föll på golvet i en hög duns. Jag lutade mig över bordet och begravde mitt ansikte i mina händer.
- But we need to go and ask what we should do, c´mon Sofia, you can´t just stand there and look stupid! sa Sara ännu mer stressat och när jag tittade upp från mina händer såg jag hur hon var påväg ut ur minicafét och till någon som kunde hjälpa oss med vårat lilla, eller ja, väldigt stora problem.
Vi gick längs gångarna och kunde äntligen se en lång, ganska ung tjej med en jobb "uniform" på sig. 
- Uhm..excuse us?  sa jag försiktigt och den unga kvinnan vände sig om och såg på oss. Hon hade mörkbrunt hår som räckte till axlarna. Hon hade mörka ögon täckta med alldeles för mycket smink och hon log ett vänligt leende mot oss. Hon såg undrade på oss. Jag tittade snabbt på Sara för att se om hon skulle prata eller om jag tvingades prata. Hon såg bedjande på mig. Sara hatade att prata med folk hon inte kände.
- Eh...this is kinda embarassing but we just missed our flight to London and we don´t know what to do. Is there any flight going to London soon? Fy vad pinsamt det var. Att vi missade flyget även fast vi var ca 50 meter från gången till flyget. Hur kunde vi vara så distraherade av samtalet att vi helt missat tidsuppfattning och vad som hände runt omkring oss? En lätt rosa ton över mitt ansikte spreds av alla pinsamma tankar.
- I don´t know really...I can go and check. sa hon samtidigt som hon pekade till vänster på en disk med en dator där hon förmodligen skulle kolla vilka flyg som gick. Jag och Sara utbytte blickar innan vi följde efter kvinnan. 
Hon satte på sig ett par glasögon innan hon koncentrerade sig på datorn.
-Uhm..there´s a flight to Germany going in 15 minutes but I guess you don´t want to go there...sa hon fnissandes och tittade upp på oss och såg ut som att hennes skämt var jättekul. Nej tack, vi vill till London, nu.
Jag tvingade mig själv att inte spotta ut något elakt. Men när hon såg min småirriterande blick sänkte hon blicken och forstatte leta.
- Um, sorry, of course not...hennes blick flackade över skärmen samtidigt som hennes fingrar smidigt skrev in något på tagentbordet. There´s a flight tomorrow at 2pm...shall I book that? avslutade hon sedan. Nej det här går inte. Konserten börjar kring 6 imorgon, brittisk tid. Vi skulle aldrig hinna i tid till konserten.
- Isn´t there any flight before that? sa Sara som om hon läst mina tankar.
- No, sorry...sa den unga kvinnan. Jag vände mig nu panikslaget till vänster där Sara stod och såg minst lika panikslagen ut som mig. Hon gav mig en -vad-tusan-ska-vi-göra-nu blick och jag ryckte bara på axlarna samtidigt som jag vände tillbaka blicken till kvinnan bakom disken.
- Well, there is a private flight going to London...but I don´t know if you can go with that flight. I´ll go and check if it´s ok with them! sa hon och nickade bakom oss samtidigt som hon rundade disken och började gå åt hållet hon nyss nickade åt. Vadå privat plan? Vem behöver ett privatflygplan? Är det någon kändis eller? Medan alla de tankarna gick igenom mitt huvud vände jag mig försiktigt om och såg ett gäng på kanske 10 personer. 5 lite spinkigare killar, 4 något kraftigare män och en liten tjej. Krull stack ut från en av killarnas mössa och på en annan stack ett rufsigt blont kalufs ut från en röd keps. De 3 andra killarna hade inget på huvudet. Men varför såg de så bekanta ut? Sara tog ett fast grepp om min arm, så hårt att jag avbröts i mina tankar. Jag vände irriterat på huvudet så jag mötte hennes blick.
- Is it really them or am I going crazy here?
-------------------------------------------------------------------------------------------

Hejhej! Hoppas ni gillade första delen! Om ni vill veta mer om Sofia så kan ni bläddra ner och läsa prologen så får ni veta liite mer. Detta är min första novell, så den är inte världsbäst men jag hoppas ni gillar den! Kramkram♥

Kommentarer:

1 Katta:

Himla himla braaa! Du är jätte duktig, kan inte vänta tills nästa del, sååå taggad! <3
Kram på dig underbara!

Svar: Tack vad fin du är! Jag är jätteglad att du tycker jag är duktig, tacktack♥ kram på dig♥
Josefin (storywithonedirection)

Kommentera här: