CHAPTER TWO

Tidigare: 
 Vadå privat plan? Vem behöver ett privatflygplan? Är det någon kändis eller? Medan alla de tankarna gick igenom mitt huvud vände jag mig försiktigt om och såg ett gäng på kanske 10 personer. 5 lite spinkigare killar, 4 något kraftigare män och en liten tjej. Krull stack ut från en av killarnas mössa och på en annan stack ett rufsigt blont kalufs ut från en röd keps. De 3 andra killarna hade inget på huvudet. Men varför såg de så bekanta ut? Sara tog ett fast grepp om min arm, så hårt att jag avbröts i mina tankar. Jag vände irriterat på huvudet så jag mötte hennes blickar.
- Is it really them or am I going crazy here?
  
Vi började tillsammans gå mot dem i osäkra steg och jag ångrade mig genast att jag inte hade fixat mig lite mer, jag trodde ju bara vi skulle sitta på våra platser anonyma men det kunde jag inte ändra på nu. När vi var ett fåtal meter ifrån dem hörde vi hur kvinnan frågade om vi kunde åka med. Vänta va? Frågar hon om vi får åka med i One Directions flygplan. Vänta det här händer inte.Vi skulle ju se dom imorgon, från våra platser och de skulle förmodligen inte ens orka lägga en blick på oss. Efter jag nypt mig själv i armen ett par gånger kunde jag konstatera att de faktiskt stod där. Lugna dig Sofia, va lugn. Kvinnan hade nyss försiktigt ställt frågan och en av säkerhetsvakten var snabb med att svara.
- I don´t think so, the boys need their privacy and we can´t allow any crazy girls on their plane. You need to fi..
- Wait a minute!  Det var Harry, han tryckte sig förbi den stora mannen och gick några steg fram till oss. Sofia, TA DET LUGNT NU.
- Hi, what´s the case here? you missed your flight to London? What are you going to do there? sa Harry med sin mjuka stämma medan han borrade in sina ögon i mina men sedan flyttade över dom till Saras. Gud han var verkligen snygg. Mycket snyggare än på bilderna, om det ens var möjligt. Och hans dialekt, herregud.
- Yeah, um...we...I...we kinda...började Sara men när jag förstod att hon inte kunde hitta orden samlade jag mig och började prata.
- Yeah, we just missed our flight cause we were talking and we didn´t notice when the flight left....det här går ju bra Sofia, du snubblade inte över orden. Jag log lite smått innan jag kom på att han ställt en fråga till...
- And we´re gonna be in London for two weeks, and we´re supposed to go on your concert but we don´t know if we can make it there now...cause we missed the flight.. sa jag och min röst blev som en viskning i slutet. Jag log som för att visa att det var okej, även fast det inte alls var det. Det är klart att jag vill se deras konsert. Det är ju huvudanledningen att vi ska till London. Harry log. Han vände sig om till sina kompisar och gick mot dem. De pratade lågt om någonting. Jag kunde inte uppfatta vad de pratade om. Alla nickade och Harry vände sig om.
- Then of course you can go with us, you can´t miss our concert, eh?  sa han uppmuntrande. Jag tappade andan för en sekund och började genast hosta. Snyggt Sofia. Bra tillfälle. Harry kom snabbt fram och klappade mig på ryggen. Jag blev alldeles stel av hans beröring och en kraftig rodnad spreds över hela mitt ansikte. Jag tittade på Sara som tittade på mig med stora ögon, jag tittade undrande på henne med en är-det-okej blick och hon nickade hastigt som svar på min icke ställda fråga. Jag harklade mig ännu en gång och samlade mig.
- Ehm yeah, if it´s okay for you we would love to! But we can be in the back so you can have your privacy!  lovade jag och Harry bara skrattade. Vad har jag gjort nu? Ser jag konstig ut? Jag kollade snabbt ner på mig själv för att se om gylfen var öppen. Nej, det såg ut bra ut.
- You don´t have to be in the back, I would love to get to know you two! sa Harry och log det där kända, snea leendet. Jag tittade på Sara, hon var alldeles röd i ansiktet. Men jag förstod henne, jag var säkert en aning röd också men jag hade lyckats trycka bort det, hoppades jag. Det är inte varje dag One Direction erbjuder en att flyga med dom. Han gick återigen tillbaka till resten av gruppen men vände sig om innan han anslutit sig till dom, han vinkade till oss som om att vi skulle komma och hälsa. Sara petade mig lätt på armen.
- What the fuck just happen? sa hon lyckligt och jag såg på henne hur förvirrad hon var.
- I don´t really know but we are going to London, with One Direction. Keep calm please! sa jag viskande till Sara innan jag knuffade henne lätt i armen och gick ännu närmare bandet. Louis var snabbt fram och räckte fram handen.
- I´m Louis! Sa Louis och skakade hand med mig. Jag vet det Louis, jag har bara stalkat er i typ 3 år och vet allt om er, inget creep här inte.
- Yeah I know..I´m Sofia. Very nice to meet you! sa jag fnissandes och plötsligt blev jag omfamnad av Louis, jag stelnade till igen men besvarade kramen så fort jag insåg vad som hände. När vi avslutat kramen log jag försiktigt mot honom och han log tillbaka.
- Nice to meet you too, sorry but it felt lame to just shake your hand...i like hugs! sa han innan han övergick till Sara och upprepade i pricip samma sak som han gjorde nyss. Rodnaden spreds återigen över hela mitt ansikte. Resten av bandet kom fram, presenterade sig, även fast det inte behövdes och delade sedan ut en kram till både mig och Sara. Händer det här verkligen? Jag tog ett djupt andetag och kollade snett åt sidan där den lilla tjejen stod, eller det var ingen liten tjej insåg jag, det var Lou, deras stylist. Jag tog till mig mod och förvåningsvis så ledde mina ben mig fram till henne. 
- Hi! sa hon glatt. Vad jag förstått från intervjuer och deras film var Lou en väldigt glad tjej, och må jag säga, det var hon verkligen.
- Hello...you are here too...sa jag och insåg snabbt hur himla fånigt det lät. Hon fnissade till och log mot mig.
Haha, yes I am, the boys can´t live without me, their hair would look awful without me! skämtade hon och jag log. Innan jag börjat tänka ut ett svar avbröts vi.
- Guys! and girls...the flight is ready, let´s go before lots of people will notice you. Det var en säkerhetsvakt som såg stressad ut, samma man som inte ville att vi skulle åka med från början. Först nu insåg jag hur lite folk det var på flygplatsen. Ja, vårat flyg hade ju nyss gått men det var ändå sjukt lite folk, de hade säkert spärrat av eller nånting, tänkte jag. Jag och Sara gick och greppade våra tunga resväskor innan vi skyndade oss efter. Fortfarande inte helt medvetna om vad som egentligen hände.
 
Under lite omständigheter var vi nu i luften, påväg till London, i samma flyg som One Direction. Detta var ett flott flygplan. Stora stolar, nästan som fotöljer och med mycket utrymme för fötterna. Stolarna satt två och två. Jag satt såklart bredvid Sara och framför oss satt Louis och och Zayn. Där framme satt Louise och vakterna tillsammans med Niall. Liam och Harry satt snett till höger lite framför oss men ändå nästan bredvid oss.
- Sofia, how long does it take to fly to London?. I need to go to the toilet! Where is it? sa Sara. Jag flyttade blicken från Liam och Harrys rufsiga men ändå perfekta hår till Sara som satt till vänster och mig. Hon såg stressad ut men glad.
- Um...a couple of hours I think...go to the toilet now if you need, go back in the plane and you´ll find a white, small door. Sa jag. Hon ställde sig upp och trippade försiktigt bak i planet till toaletten. När hon försvunnit in i båset riktade jag huvudet framåt innan jag slöt ögonen och lutade mig bak i stolen. Åh, det här är helt sjukt. Nyss var jag hemma i USA och nu, nu är jag på ett plan till London, några meter från One Direction, och Harry, Harry Styles var den som sa att det var okej att vi kunde åka med. Den underbara killen. Jag hade sagt det här till mig själv ett antal gånger men inte hade dett fastnat än. En lätt knackning på mitt knä väckte mig från mina tankar. Jag slog upp ögonen och väntade mig Sara sitta där men istället satt det en brunhårig typ brevid mig. Harry. En rosa nyans spreds över mina kinder. Alltid ska det göra det när en kille tittar på mig. Så himla typiskt. Han log mot mig, drog handen igenom håret och skakade huvudet lätt innan han delade med sig av sin underbara dialekt.
- Hi...började han mjukt. Herregud, hans dialekt gav mig återigen rysningar. Jag log mot honom
- Are you exited? frågade han sen entusiastiskt. Vadå taggad? Vad snackar han om? Det stod helt still.
- Exited for what? frågade jag försiktigt tillbaka. Åh vad dum jag är. Han skrattade tyst innan han svarade.
Exited for the trip? Exited for our concert? Just exited you know? sa han rätt långsamt. Jag är inte dum Harry, jag kan engelska, eller okej, lite dum är jag. Åh sluta tänka Sofia, prata, och tänk igenom vad du säger.
- Yeah, yes..of course. It´s gonna be amazing. Well it´s already amazing! sa jag med lite mer självförtroende efter mitt peppsnack i hjärnan. Ett knarr hördes och dörren till toalettbåset öppnades och Saras blonda lockar stack fram. När jag gav henne en ursäktande blick förstod hon direkt och gick till ett ensamt fotöljpar och satte sig. Jag vände huvudet igen och såg Harry sitta med mobilen. Han tittade upp på mig och log återigen.
- There´s so much people trying to reach me, well us, all the time...sa han och pekade runt på killarna. 
- But it´s kinda fun sometimes, some messages or tweets can be pretty hilarious sometimes! sa han halvt skrattandes i slutet. Jag tittade på hans skärm och såg att twitter var uppe. Notisar strömmade in och han suckade, nästan ljudlöst.
- But doesn´t it get a little bit annoying sometimes? sa jag, fortfarande inte medveten om hur osäker jag lät på rösten. Han skakade lätt på huvudet.
- No...or yeah sometimes...but we love our fans even if they´re kinda strange and extreme sometimes...sa han forfarande med blicken nere i telefonen. Jag fnissade till. Jag har också sett sådant, det finns en del sjuka människor där ute. Jag har varit ett sådant fan som bara stalkat dom, i hemlighet. Det kan bero på att jag är rätt så blyg. Jag skulle aldrig våga skriva något mer än "du är bäst" typ.
- Yeah I know the fans can be pretty crazy sometimes...I´ve seen it! sa jag och Harry tittade upp från telefon, o gud, jag fick fortarande rysningar av att han tittade mig i ögonen. 
- Haha, you have? frågade han och jag nickade bara leendes mot honom. Han visade mig en bild på en tjej som hade alla hans tatueringar. 
- But I don´t judge her, I have all of Nialls tattoos! sa jag, jag hade sett en bild på tumblr där det stod så, så nu snodde jag det skämtet och verkade smart. Harry såg först mycket förvånad ut men sen brast han ut i skratt och jag kunde inte annat än att instämma i skrattet.
- So this beutiful girl has humor too? sa Harry sedan och en ännu starkare rodnad än förut placerades på mitt ansikte. Jag vände bort huvudet för att slippa titta på honom och jag såg att Liam hade placerat sig bredvid Sara och jag kunde inte annat än att le åt henne. Hon mötte min blick och jag såg hur lycklig hon var.
 
Timmarna gick och vi var nästan framme i London. Jag och Harry hade haft ett långt samtal, vi pratade om allt mellan himmel och jord, jag som aldrig brukar vara öppen, kunde vara öppen, med honom. Han var så öppen och välkomnade. Men varför så öppen till mig? det var en tanke jag inte kunde trycka iväg under hela samtalet. Han kunde bara lämnat oss på flygplatsen men vi fick följa med, det betydde att vi inte var helt värdelösa...att vi hade lite värde iallafall.
Sara och jag satt tillsammans igen eftersom vi skulle landa inom 10 minuter. Det brusade till.
- Ladies and gentlemens, we are landing in London in a couple of minutes, please fasten your seatbealts now and put your handbags above you or under the seat infront of you...var det en mansröst som sa, förmodligen piloten. Jag ställde mig försiktigt upp och ställde mig lätt på tå medan jag öppnade luckan. Efter lite ryckande i luckan fick jag äntligen upp den och slängde in min väska. Sedan stängde jag den försiktigt för att inte väcka uppmärksamhet utav alla. Men när jag tappade den tunga luckan svor jag till.
- Damn it... sa jag rätt så högt och alla blickar vändes såklart mot mig. Min koftärm hade fastat. Åh alltid ska du göra bort dig. Liam var snabbt uppe på fötter men Harry hann fram före. Han lyfte snabbt upp luckan så jag kunde få tillbaka min arm. Jag vände mig halvt om för att tacka honom men när jag såg hur nära han stog drog jag snabbt åt andan och hoppade bak ett halvt steg.
- Ehm sorry...sa Harry fnissandes.
- No, it´s okay, I´m just easily scared. Thanks for the help..sa jag svagt medan jag log och backade tillbaka till min plats. Harry bara log. Som vanligt. Jag spände fast mig och tog ett hårt grepp om armstöden för att förbereda mig för landning, jag sträckte mig efter Saras hand och hon tog snabbt i den eftersom vi båda är lika rädda för att flyga.
Landningen gick bra, lite skakigt var det men nu var vi på fasta marken igen och vi väntade på att få gå ut och få åka till hotellet. Säkerhetsvakterna informerade om att mycket fans var på plats och de var tvungna att sätta upp stängsel innan de kunde gå ut. Jag ställde mig återigen för att denna gå ta ut min svarta handväska och denna gång lyckades jag utan att klämma fast ärmen.
- Okey everyone, it´s ready know, we need to go now, there will be cars waiting on you outside, you just have to get through all of the fans, try not to take pictures with all of them ok? Louis, Niall and Zayn will have the black car and Harry, Liam and Louise you´ll take the grey one. Okay, come on now! sa den kraftiga säkerhetsvakten och knuffade ut killarna och Louise. Jag och Sara stod bara still på stället.
But what about the Sofia and Sara? Are we just gonna leave them? frågade Niall förvirrat. Samma säkerhetsvakt som pratat tidigare skakade bara på huvudet.
- They can take a cab or something, we need to get to the cars now! sa han hårt och vände sig om till oss. 
You girls can wait here for 10 minutes, Patrick over here will get your bags. sa han lite mjukare medan de började gå ut ur planet. Killarna vände sig om och tittade på oss och vinkade hejdå. Men inte Harry, han bara tittade på oss medan han försökte protestera mot vakten. Innan de försvann bakom dörren vinkade Harry. jag skulle lyfta på handen och vinka men innan jag visste ordet av det kunde jag inte se dem längre. Så det var allt? Nu är det bara borta? Jag sprang fram till den stora dörren men den var blockerad av den där Patrick. 
- Can you move? I want to say goodbye! sa jag och jag hörde hur stressad och irriterad jag lät. Kunde han inte bara flytta på sin feta kropp? Jag kunde inte låta upplevelsen med One Direction sluta så här snabbt och konstigt. Han tittade bara tomt på mig.
- No sorry, go back to your friend and you will soon get of the plane! sa han sedan. Så det här var slutet. Jag skulle aldrig mer få se Harry le, åt mig. 
 
---------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel två! Vad kommer hända nu, tror ni? Ha en bra söndag allesammans♥
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Erica:

Riktigt, riktigt bra!!

Är absolut med på länkbyte men kan inte spara ner din header så om du kan maila den till mig på onednooveller@hotmail.com så skulle det vara superbra!

Pussar Erica

Svar: Åh tack så hemskt mycket! Jag blir så glad när du säger att du tycker om den, det betyder jättemycket! ♥Självklart kan jag göra det! Jag lägger ut och länkar dig snart! Skulle du kunna skicka din bloggheader också då? Jag skickar mail till dig nu så får du min adress därifrån! Tack igen♥
Josefin

2 My (1D Novell):

lovade mig sj att inte börja läsa ngn till novell.. sen såg jag din kommentar å kunde ej låta bli.
Du har en sån grym handling å skriver fruktansvärt bra, inte nog med det så har du kommenterat så himla fina grejer på min egen novell så hur kan jag säga nej till ett länkbyte med dig??? Länkar dig i ett inlägg med direkten, det är du och novellen värd! Gör du detsamma?
Kram!

Svar: Tack så hemskt mycket! Åhh jag blir så glad, jag har liksom läst din novell jättelänge och den är grymt bra! Tacktack så himla mycket! Jag länkar dig på ett litet tag! Kram på dig♥
Josefin

3 Em:

Åh, sååå sjukt bra! Har sträckläst dina delar och vill ha mer NUUU!:D

Älskar att du skriver så länga delar, och kommer lätt börja följa din novellblogg!<3

Svar: Tack så himla mycket, vad glad jag blir!♥Ja, jag skriver långa delar för jag vet inte när jag ska sluta eftersom jag har så många ideer haha, det kommer förmodligen bli lite kortare sen men just nu är jag så taggad och vill skriva mycket♥
Kram på dig!
Josefin (storywithonedirection)

4 Mathilda Ekfalk:

Jag älskar din novell! Det gör jag verkligen!! Hoppas du gör novellen så ofta du kan?? Kram

Kommentera här: