storywithonedirection

CHAPTER SEVEN

6 april 2014, 21:53

- See you in a bit then! sa han och la på så ett dovt pip uppstod. Vad tusan ska jag göra? Jag kan ju inte se ut såhär. Knappen, knappen! Jag tryckte förgäves på knappen för att få hit en sjuksköterska och det gick snabbt för snart kom en sjuksköterska med ett förskräckt uttryck i ansiktet. När hon såg att jag såg någorlunda okej ut såg jag hur hon slappnade av. Jag såg att hon blev lite irriterad men jag gick rak på sak.

- Do you have any make up or somthing? Maybe something to make my hair look better? A...friend is coming and I can´t look like this!! mitt tonläge blev nästan som ett skrik i slutet. Men vafan, Harry Styles ska komma.

Hon såg frågande på mig innan hon gick mot dörren och vände sig om.

- Well, I think I can help you...I´ll be right back! sa hon med ett leende på läpparna. Tack gode gud att den unga tjejen kom istället för den sura damen. Jag sa ett snabbt tack innnan hon stängde dörren. Herregud.

Knack knack. Mitt hjärta gick i högvarv men jag tvingade mig själv att hålla mig lugn.

- Come in! sa jag snabbt. Jag hade kammat igenom mitt hår nu så att jag såg mindre äcklig ut. In kom krullhuvudet. Harry. Han sken upp i ett leende när våran blick möttes och jag kunde inte annat än följa med i leendet.

- Hello...sa han lite osäkert men flörtigt. Som sist fick jag gåshud av hans mjuka stämma. Jag blev alldeles till mig.

- So how are you doing? sa han sedan. Ja hur mår jag riktigt? Jag visste inte om jag skulle säga sanningen eller dra en vit lögn. Nevöst bet jag mig i läppen.

- I´m okay...it hurts when I move but I´m fine! sa jag uppriktigt. Jag var okej. Det var jag. Jag mådde inte bra men jag var okej. Hans lite oroliga blick mjuknade upp och ett litet leende placerades på hans fina läppar.
- Good! sa han snabbt och enkelt. Jag trodde det skulle bli stelt men inte alls, tvärtom. Vårt samtal flöt på bra och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Tänk att en människa kan vara så lättsam.

Efter timmar av pratande så ringde det i Harrys telefon. Han ursäktade sig och gick ut ur rummet. Äntligen kunde jag slappna av. En väldigt lång och tung suck åkte ut ur min mun. Jag kunde fortfarande inte ta in att han liksom...är här och pratar, med mig. Jag tog upp mobilen som låg vid min vänstra sida, jag låste upp den snabbt och tänkte kolla om någon kompis hört av sig. Sen slog det mig, jag hade ju inga kompisar, förutom Sara då...

Men jag kunde i alla fall kolla twitter. Alltid någon kändis som skrivit något. Men det dröjde inte länge föränn krullhuvudet visades igen. Han hade ett bekymrad min och han flackade runt med blicken hela tiden på vägen från dörren till min säng.

- Who was it? sa jag när jag efter lite tänkande kommit på något vettigt att säga. Han hummade till och drog handen genom håret, han bet sig på läppen en liten stund.

- It was our security guard....he said I have to be at the arena in 20 minutes. You know...we have a concert tonight! But we´ll be off for some weeks after that! sa han lite nedstämt men med en gnutta glädje i slutet. Han log ett osäkert leende mot mig.

- Oh...alright! var det enda jag fick fram. Han gick fram två steg innan han bredde ut sina armar. Herregud. Tänk om jag luktar svett, tänk om han känner att jag är svettig, fuck, vad ska jag göra, vafan? Jag hann inte tänka så mycket mer innan jag följde hans gest och bredde ut mina armar. Herregud vad han luktade gudomligt och hans kramar. Har aldrig upplevt sån mysig kram förut. Han lutade sig svagt tillbaka och log glatt.

- I will see you soon, yeah? sa han och tog i min hand och kramade den. Ingen kan nog förstå hur mycket jag svettades. Har nog aldrig rört någon kille så mycket som nu, lite tragiskt att jag knappt kramat någon kille förutom min pappa. Jag log till och nickade snabbt.

- Um, yeah I guess...sa jag till svar. Han släppte min hand och började gå mot dörren. Han öppnade dörren men innan han gick ut vände han på sig, log och höjde handen. Jag höjde min vänstra hand och log större än någonsin.

- Bye....good luck! sa jag och Harrys leende blev bara ännu större. Sen stängde han dörren. Borta.

Kayla´s perspektiv:

Jag gick med snabba steg ner för stentrapporna i lägenhetshuset med håret fladdrande i nacken. Jag slängde en blick på min klocka på armen som visade 09.51. Jag skulle vara på jobbet på 9 minuter och i vanliga fall så brukade det ta, för att vara exakt, ca 14 minuter. Det betyder att jag skulle bli 5 minuter sen. Irriterat skakade jag på huvudet. Det var farligt att älska att sova så mycket jag gör. Min trista chef har nog fått nog av de gånger jag kommit sent...men på sista tiden har jag faktiskt varit i tid. Inte idag dock. Jag tryckte upp ytterdörren med axeln och möttes av den starka solen. Jag blev så bländad så jag var tvungen att stanna upp några sekunder för att inte ramla innan jag började gå med snabba steg längs gatorna.

Efter 12 minuters av snabb gång var jag äntligen framme vid dörrarna till mitt såkallade jobb. Jag jobbade på en liten sko affär med knappt några kunder, en fucking sko affär av alla ställen? Ja tyvärr. Nog gillade jag skor men det var så fruktansvärt tråkigt att sälja dom men så går det när man går ut med kassa betyg från gymnasiet. Jag gick natur i 2 år, sen orkade jag inte mera. Så jag hoppade av och bodde hemma ett tag. Jag jobbade ett tag på en förskola men fy faro, så fruktansvärt jobbigt. Så jag försökte plugga ett tag. Det funkade ett år sen hoppade jag av. Jag fick panikattacker av all stress och hade mycket frånvaro på grund av det. Min kompis Susy tipsade efter några månader av bara liggandes hemma om denna skoaffären. Så det är där jag har varit de senaste 2 åren. Helt okej lön var det faktiskt. Jag hade precis köpt mig en egen lägenhet nu vid 20 års ålder.

Jag gick in bland alla hyllor och gick in genom den gungande dörren som ledde mig bakom disken där jag möttes av min chef. Brant. Han stod där med sin för stora randiga skjorta med hängslen och svarta byxor. Hans hår såg nyklippt ut. Han vände sig om och log sitt vänligaste leende.

- Kayla! There you are. I was just about to think that you overslept again! sa han och fnissade till. Jag slappnade av en aning när han sagt klart sin mening. Tur att han var på sitt bra humör idag.

- hum...yeah! Are Maya working today? frågade jag. Maya var en gullig tjej. Hon hade ett ganska lika liv som mig. Hade inte riktigt klarat skolan och sedan fått detta jobb det knappt behövdes några bra betyg för. Men hon var en fin människa.

- Yeah she´s is in the back opening some box with new stuff! sa han och pekade på dörren som ledde till lagret. Jag nickade snabbt innan jag gick bakom skynket och möttes av Maya´s svarta krull. Hon vände sig om och log brett.

- Heeeey! sa hon samtidigt som vi möttes i en kram.

- How was your weekend? frågade jag. Hon log till.

- Good! But what do you say about a lunch at starbucks? I really have to do this right now! sa hon blygt och log svagt. Jag nickade till och vinkade hejdå innan jag gick ut i butiken igen. Så nu har jag bara 7 timmar kvar att jobba.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej finisar!

Som jag lovade ett nytt kapitel. Som sagt, förlåt för hemsk uppdatering. Har haft noll inspiration.

Nu fick ni följa Kayla lite. Vem är Kayla tror ni?

Ju mer ni kommenterar desto mer inspirerad blir jag = mer inlägg;)♥ 4+?

CHAPTER SEVEN

Kommentarer:

Kommentera här: